Idag är jag grymt irriterad, vill bara köpa en chipspåse och trycka i mig alltihop. Jag är så fruktansvärt trött på allt och jag vill för tillfället bara ha tillbaka mitt liv, eller åtminstone mina matvanor. Det är fruktansvärt jobbigt att banta just nu och suget efter socker och andra godsaker gör sig påmint hela jävla tiden. Jag vet att jag kommer bli SÅ besviken på mig själv om jag failar, men det känns inte som att jag pallar mer... Bara tanken på chips får det att vattnas i munnen på mig, mm.

Är också trött på att människor är så jävla ytliga, fittlunar, fittfacebook, go to hell and die, typ.

Fuuuuuuuuuck! Tror jag ska sova bort resten av helgen, känns inte som jag har någon anledning att vara vaken ändå. Jävla helvetes mög.

Godfuckingnatt!

Jag kom aldrig iväg till psykologen, lämnade återbud i sista minuten. Varför? Jo, för att jag trillade på våran dumma dumma intenetkabel inne i sovrummet och slog halvt ihjäl mig samtidigt som jag skrämde livet ur Tut. Ah, så nu har jag en stor fet bula i huvudet, blåmärken över hela revbenen, ont i foten och handleden + benhinneinflammation, livet kan inte bli bättre!

Jag har också skuldkänslor som fan för att jag åt två mjuka mackor till min middag (soppa) dumma dumma mig som är så korkad och stoppar i mig sånt. Jag vill gå och kräkas även fast jag vet att det inte hjälper för dom har redan tagits upp av mitt system. Jävla skit, skiiiiiiit! Så jag får svälta mig imorgon eller nåt, som straff. Jävla mackor!

Jaja. Nu sitter jag här med ett glas vatten och kollar på Lipstick Jungle (älskar) jag ska snart hoppa i duschen... För till råga på allt mög så har jag mens så jag känner mig ofräschare än ofräschast!

Detta blev ett väldigt negativt inlägg... Men skitsamma.

Jag har gått ner i vikt! Happy happy happy! :)

Har ju skött mig ordentligt denna veckan eftersom jag fick en chock när jag ställde mig på vågen i söndags, buuh hemska våg.. Men jag hade iallafall gått upp typ 3 kilo till och jag började gråta och livet blev riktigt tråkigt. Så efter en kväll med bulimiska anfall och missbrukande av laxermedel (jag vet, jag är sjuk i hela jävla huvudet) så bestämde jag mig för att göra detta på rätt sätt, äta rätt och motionera. Det har fungerat för jag är av med mina 3 kilo överflöd igen, nu ska bara resten bort och jag är riktigt peppad! Äter nästan inga kolhydrater alls och håller mig långtsominihelveteborta från godis och liknande, plus att jag försöker promenera varje dag. Jag är sjuuukt duktig alltså. Dessutom äter jag nu tre stora mål om dagen plus två mellanmål.

Nej, detta var verkligen humörhöjande! Jag är så glad :) Hoppas att dom andra kilona lossnar lika lätt, yaaay!

Kvällens godis blir lite fruktsallad, gurka och några torkade frukter.. Kommer säkert inte orka ens hälften av detta, men men.. Vi ska se transformers 2 eftersom att jag, Micke och Snutte är så efterblivna att vi sitter hemma och häckar på halloween, suck.

Bjuder på några cambilder från igår också;

Aja.

Pusssominihelvetehaaaj!

Klockan är 02.22 och jag ligger och kollar på filmer på youtube. Filmer om viktresor, från fet till smal... Detta ger mig motivation. Nu jävlar anamma små fettceller, nu ska ni utrotas, mohahahaha!

Nä fy, jag måste sova...

Klockan är 00.00 och jag vill gå ut och springa, random. Kollade igenom bilder idag, minns inte varför, men hittade iallafall en bild från början av december förra året. När denna bilden togs och jag såg den första gången höll jag på att radera den, jag ville spy på mig själv för att jag tyckte att jag såg så otroligt tjock ut på den. Idag när jag såg den var det som att jag tittade med helt andra ögon.. Jag var smal i ansiktet, mina armar var säkert hälften så smala som nu, mina ben, hela jag.. Det enda stället jag hade bristningar på var magen och det fanns det anledningar till. Mu däremot har jag bristningar på magen, låren, insidan av låren ända ner till knäna, under armarna och bredvid armhålan samt under och över brösten, hela jag är en stor jävla bristning. Vad i helvete ska jag göra för att ta tag i mig själv? Det känns inte som att jag vaknar upp och inser allvaret och det irriterar mig jättemycket. Jag vill bli smal NU och jag har ingen aning om hur i helvete jag ska gå till väga för jag tar aldrig tag i det.. Kan någon ge mig en käftsmäll och en spark i ändan så jag kommer igång med något? SNÄLLA..

Har aldrig känt mig mer fet och äcklig än jag gör nu. Jag mår bra i övrigt, mina tabletter hjälper verkligen, men min kropp är nog bland det äckligaste som någonsin vistats på denna jord. Så nu ska det bli nya tag! Från och med imorn så blir det att minska portionerna och gå en promenad på eftermiddagen/kvällen plus att jag ska börja simma med Mickeola någon gång i veckan och kanske börja använda den där pilatesbollen som jag tvunget skulle ha, haha.

Jag var fet här, är ännu fetare nu. Skäms över mig själv och min dåliga självdiciplin, men nu ska det bli ändring på det. Från och med imorgon, yes, nu håller vi tummarna för att jag lyckas göra mig av med mina överflödiga kilon.

Vågen står på: 82,5 kg
Målvikt: 55kg
Delmål: 75kg till jul

Wish me luck, I really need it.

Jag brukar ofta spendera en massa tid på att titta på bilder på kändisar på google. Megan Fox, Ashlee Simpson och alla andra supervackra kändisar som jag hade ätit spindlar, sovit med ormar och utstått massa smärta för att se ut som... Under tiden jag tittar på alla dessa bilder så blir jag så himla pepp på att banta och träna och allt vad det heter, men direkt när jag slutar titta så försvinner min motivation.

Det finns ingenting jag hellre vill än att vara smal och hälsosam igen, kunna ta på mig ett par jeans och en t-shirt och känna mig snygg! Men den stunden känns så himla långt borta, för tillfället känns det inte som det någonsin kommer att komma en sådan stund.

Min övervikt har gett mig en massa problem, jag har en benhinneinflammation som inte kommer gå över föränn jag går ner i vikt och den gör ont varenda gång som jag rör på mig. Jag har svårt att röra mig i allmänhet, blir trött, svettig och andfådd jättefort. Jag har ont i ryggen och lederna och jag är FRUKTANSVÄRT osmidig och klumpig.

Jag vill gå ner i vikt, åh jag vill så gärna, men jag vet fan inte hur det ska gå till... Alla vägar känns så långa och jag vill komma fram så fort som möjligt... Jag tror det är mycket därför jag mår dåligt också, för att jag känner mig så jävla fet och ful. Jag äcklas av att se mig själv och bara tanken på allt mitt äckliga skvalpande fett gör mig illamående.

Nästan varenda dag tvingas jag se Tetteola som har the dreambody liksom, hon kan ha så fina kläder och jag är så avundsjuk, när jag går i närheten av henne känner jag mig som en sumobrottare, seriöst!

Förhelvete, ge mig min gamla kropp tillbaka innan jag går under! Jag har fan provat allt nu och ingenting fungerar, diet efter diet, besök hos dietisen, träning, you name it...

Nu har jag bestämt mig, jag har aldrig känt mig så säker på något innan. Hittade en före/efter bild på en bukplastik på google och magen på förebilden ser precis ut som min. När jag såg bilden kände jag bara hur kände mig lättad liksom, man kan göra något åt det. Jag kollade sen upp lite priser och en bukplastik kostar ungefär 40.000 och ett bröstlift runt 25.000 och jag känner att det är värt det. Man kan bli gravid och vänta barn efter en sådan operation, det förstör inte resultatet vilket jag trodde. Så nu känns det mycket närmre och verkligare. Ja, man kan få blodproppar och skit och ärret är ju inte det vackraste, men det är samma nackdelar med ett kejsarsnitt så vafan, dör jag så dör jag med en snygg kropp, så värt det!

Här får ni bilden också, tycker ni inte att jag förtjänar att se ut som på bilden bredvid, med tanke på min ålder och mina komplex?

Min absoluta drömkropp dök upp på blogg.se's framsida idag, Britney's nya superslimmade kropp... Jag hade gjort vadsomhelst för att se ut så, för att ha den kroppen, but that's never going to happen, no.


Jag tränar vidare och äter vidare, någon gång måste det ju ge resultat, hoppas jag...

Nu börjar det närma sig, det är bara några veckor kvar tills skolan börjar...

Jag vet inte vad jag känner längre, rädsla, ångest? Speciellt inför gympan. Jag vet inte hur jag ska klara av allas blickar på min mage när jag inte ens klarar av att titta på den själv. Tänk om någon påpekar den, säger att den är äcklig... ? Jag kommer bli knäckt, fullkomligt krossad. Jag vill inte ha min mage såhär, jag vill inte ha min kropp, men jag kommer alltid att få leva med den, hur dåligt den än får mig att må. Jag vet allt det där tramset om att man har fått något fint därifrån och sånt, men jag kommer aldrig någonsin känna mig fin, sexig eller vacker igen. Jag vill gråta när jag ser mig själv i spegeln, för jag ser bara något fult och äckligt som stirrar tillbaka på mig, hela jag har förändrats, hela jag är någon annan, jag finns inte längre...

Jag älskar att vara mamma och jag ångrar absolut inte Lucas, hade jag fått göra allt igen hade jag inte gjrt någonting annorlunda, men min kropp... Ja, det var en stor sak att offra, iallafall för mig som hade kämpat mig fram till en muskulös, saml, späd kropp precis innan jag blev gravid... Jag vill bara kunna älska mig själv igen, se mig själv i spegeln och tänka, shit vad fin jag är, vilken vacker kropp jag har, men det känns aldrig som att det kommer hända. Spelar ingen roll hur många kilon jag går ner, min mage kommer fortfarande att hänga som en påse över byxkanten, hänga där och påminna mig om hur äcklig jag ser ut naken.

Fan.

Ni får en bild på eländet också, så ni inte kan säga emot mig, för innerst inne ser ni samma sak som jag, nåt äckligt och fult.

Jag orkar inte mer. Jag mår så fruktansvärt dåligt över min vikt, jag hatar att vara tjock, jag vill inte vara tjock längre. Jag har funderat på en massa metoder att prova, men motivationen är på noll och jag orkar inte hålla ut speciellt länge. Nu skulle jag ha börjat med den "south beach metoden", så blev det inte. Jag har i en veckas tid gått och proppat i mig allt jag tycker om för att det har känts som att jag avslutar mitt liv när jag börjar banta.

Jag hittar heller ingen diet som passar mig riktigt, GI-metoden verkar bra, men jag tycker den är luddig, jag förstår liksom inte för att det inte finns klara direktiv på hur mycket jag ska äta, vad jag ska äta och när, jag behöver det, annars kommer det aldrig att fungera...

Sen är jag inte motiverad för att jag vet att min kropp kommer vara motbjudande när jag är smal också, jag kommer ha en massa hud som hänger och slänger över byxlinningen och en massa celluiter på låren och ballarna, jätteattraktivt, not!

Jag vill bara ha tillbaka den kroppen jag hade innan, den som jag hatade då, men älskar nu!

Jag vill inte vara en flodhäst längre.

Det är inte så att jag kan prova några dyra soppor istället för mat heller, just för att dom kostar hur jävla mycket som helst och jag inte har råd liksom...

SNYYYYYYYFT!

Efter att ha spanat igenom massa dieter nu på morgonen så har jag äntligen bestämt mig, imorn börjar jag med "South beach dieten" och ber till gudarna att den fungerar... Jag vill inte vara tjock mera! Jag vet att jag försökt flera gånger också, och det är väll det man får göra, man får prova sig fram och hitta det som passar.

Föresten så har jag tagit lite sommarlov från bloggen och bilddagboken, Snutte har semester så jag ägnar typ all min tid åt honom och Tut nuförtiden istället, kommer väll tillbaka som vanligt om några veckor :) !

På tordag åker jag, Tette, Micke och Snutte till liseberg, vi stannar tills fredagen!

Puwsss!

Misslyckades. Det blir för många kalorier. Jag tänker kasta ut osten!

Från och med idag ska jag äta 1300 kalorier om dagen och då kommer jag förhoppningsvis gå ner runt 1 - 1/2 kg i veckan. Det känns AWSOME och alltså kommer jag kanske ha gått ner mina 25 överflödiga kilon till den 26 oktober, wiie!

Aja, nog om det. Alldeles nyss var jag och min älskade Tut ute på en långpromenad. Vi gick ungefär en timme kanske och det var banne mig i rask takt, när jag kom hem typ droppade det svett från mig, maha, så nu känner jag mig duktig som fan. Och ni som läser får gärna hjälpa till att peppa mig så jag är lika duktig varje dag!

När vi kom hem igen hade Tut somnat i vagnen så jag flyttade över honom till spjälsängen. När jag la ner honom så vaknade han till lite så jag satte igång hans speldosa, sen gick jag och satte mig vid datan. Men liksom hans speldosa slutade inte spela så jag smög fram till dörröppningen och tittade och där ligger han och drar i snöret. Så när den slutade spela drog han i snöret så det började spela igen och gosade med sin snuttefilt, så jävla gulligt.

Aja, nu ska jag gå och göra gröt till Tut och lunch till mig (:

Puwsss

Jahaja, jag funderar på att gå med i aftonbladets viktklubb, men det är typ dyrt som fan för någon som inte har pengar liksom. Egentligen så hade jag ju behövt spara, men jag vill gå ner mina mammakilon så jag slipper skämmas när jag börjar skolan sen. Därför verkade denna sidan bra, man får kontakt med experter och man ska dagligen anteckna vad man ätit och sådant, sen finns det någon dagbok som räknar ut hur mycket kalorier man har ätit under dagen och sånt, ja, det låter hur bra som helst, just för att jag har svårt för detta med maten, antingen så svälter jag mig själv eller så äter jag för mycket. Målet man har är att man ska gå ner ett halvt till ett kilo i veckan och då är jag nere i min normalvikt i oktober och i december så är jag nere i min önskevikt. Jag vill, jag vill, jag vill! Men sen är det ju så dyrt, jag vill få undan pengar, men jag vill bli smal. BESLUTSÅNGEST!

Så, nu vill jag ha lite råd på hur jag ska göra?

Ett litet tillägg bara. Jag är inte ute efter att banta, för det är något som inte passar mig då jag har lite ätstörningar i bakgrunden. Jag vill bara kunna leva lite mera hälsosamt och gå ner i vikt med hjälp av det, liksom, inviga en ny livsstil :)

Jag har svikit mig själv och mina nya matvanor och nu har jag världens ångest för det. Funderar på att kräka upp maten bara för att slippa känna hur dålig jag är.

FANFANFAN! Jag visste att jag inte skulle klara det!

Jag hatar att vara tjock, men jag klarar inte av att göra något åt det.

Jag har varit riktigt hurtig och duktig idag måste jag säga. Känner mig riktigt stolt över mig själv faktiskt.

Dagen inleddes med min brunch som blev kyckligsoppa och 2 stycken knäckemackor med ost. Sen så satt jag vid datan lite och kollade och sånt innan det var dags att gå till mammagruppen på vägen dit så hoppade det massa såna asäckliga hoppspindlar på vägen så jag gick och typ skakade för jag var så jävla rädd för att få en sån på mig liksom. Aha, sen så kom vi lite längre på vägen och så började jag känna av min benhinne inflammation i vänsterbenet, men jag fortsatte i samma takt och började efter en stund känna av det andra benet så jag fick halta mig fram till mammagruppen för att det gjorde så jävla ont.

Sen var det dags att gå hem och så kände jag inte av benen på vägen hem även fast jag gick rätt så fort så jag tog på mig träningskläderna hemma och gick ut på en till promenad med Tut som hade somnat i vagnen och vi gick först ner om kyrkan, sen tillbaka och sen hem till farmor Christel typ.. Där beställde jag kläder och en gymboll från en sån katalog och sen gick vi hem.. Så sammanlagt har jag nog gått runt 2 mil idag och ätit nyttigt så förhoppningsvis har jag tappatnåt kilo i slutet av veckan!

Det enda som SUGERSÅINIHELVETE är att jag har inflammation i båda benen nu som gör jätteont hela tiden, så det är jättesvårt att känna sig motiverad till att gå för jag vet att det gör helvetiskt ont liksom. Men ni får peppa mig, jag behöver allt pepp jag kan få!

Puwsss