Tanken "jag önskar att jag hade en tidsmaskin" är ganska onödig egentligen. Ibland blir det som man tänkt sig, ibland inte. Misstag är en del av livet. Allting man gör och allting som händer definierar vem man är och vem man blir. Tanken på en tidsmaskin används dock flitigt av mig ändå, för tänk om jag hade haft en tidsmaskin. En oändlig möjlighet att resa tillbaka i tiden och uppleva alla ögonblicken och stunderna jag älskade mest. Det finns så många ögonblick jag hade återupplevt. Mina fina stunder med mamma och när Lucas föddes bland annat. Jag kan dock inte låta bli att fundera på om de där ögonblicken hade fortsatt vara speciella om de hade kunnat återupplevas? Tjusningen med ögonblicken och minnena kanske är att de endast upplevdes en gång?

Jag har ingen, alls.

1. Hur gammal är du om fem år?
25 år.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Lucas.
3. Hur lång är du?
160 centimeter.
4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Jag tittade på Marie Antoinette igår natt. Kan inte få nog av kläderna, miljöerna eller Jamie Dornan (Axel Von Fersen).
5. Vem ringde du senast?
Lucas farmor för att Lucas skulle säga god natt.
6. Vem ringde dig senast?
Lucas farmor, haha, för att berätta vilken tid han skulle komma hem.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
Ja, nu hänger dina kläder jättefint :-* från Lucas farmor till Lucas.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Jag föredrar att ringa, det tar sån himla tid att smsa, plus att man kan göra saker samtidigt som man pratar i telefonen, diska och sånt där. Jag gillar att vara effektiv, haha!
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Skilda.
10. När såg du senast din mamma?
När jag fyllde 18 år, såg dock min mamma på film senast igår.
11. Vilken ögonfärg har du?
Ljusgrön.
12. När vaknade du i dag?
Klockan elva.
13. Vilken är din favoritjulsång?
Silent Night, love it!
14. Vilken är din favoritplats?
Det beror på. I min lägenhet är det sovrummet, sängen. Utomhus så tycker jag om att sitta vid ankdammen och titta på ankorna. Jag älskar att mata ankorna, det är väldigt rogivande. Jag brukar sakna min hemstad Västerås också, men där finns inget hem längre så jag vet inte vad det är jag saknar riktigt.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Offentliga toaletter, huua.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Jag hoppas är färdigutbildad AT-läkare och igång med min ST-utbildning. Förhoppningsvis har jag en snygg make och fler barn som jag bor tillsammans med i ett snyggt gammalt hus också.
17. Vad skrämde dig om natten som barn?

Jag drömde ofta mardrömmar om en mörk farbror som stod och stirrade på mig från dörröppningen. Hade även mardrömmar om att vårat hus skulle brinna upp eller att en tornado skulle komma.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Lucas, när han berättade at than minsann ska gifta sig med prins Filip i Törnrosa.
19. Hur stor är din säng?
1,80 cm bred och 2 meter lång.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Jag har två bärbara datorer, en stor som jag har i sovrummet och en liten som jag har i köket.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Det varierar, oftast utan.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Jag har jättemånga kuddar i sängen, typ 7, men jag använder bara två, en till huvudet och en till fötterna.
23. Hur många landskap har du bott i?
Tre stycken.
24. Vilka städer har du bott i?
Västerås, Smedjebacken och Sjöbo. De två sistnämnda räknas nog som byar dock.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota.
26. Är du social?
Nej, inte ett endaste dugg.
27. Vilken är din favoritglass?
Ben och Jerrys Strawberry Cheesecake, yummy mummy for the tummy!
28. Vilken är din favoritefterrätt?
Typ gammaldags vaniljglass med bärsås.

29. Tycker du om kinamat?
Jag älskar kinamat. Eller ja.. Jag älskar den friterade kycklingen med ris och currysås, suuuupergott!

30. Tycker du om kaffe?
Nej, men jag gillar lukten så jag hade kunnat koka kaffe av bara den anledningen.
31. Vad dricker du till frukost?
Proviva med mangosmak och ett glas varmt vatten.
32. Sover du på någon särskild sida?
Nu kan jag inte alls höger eller vänster, eftersom de ändrar sig beroende på vilket håll man står åt, otroligt förvirrande. Jag föredrar dock att sova på samma sida alltid, kan inte sova om jag inte sover åt rätt håll på rätt sida och jag tror det är höger sida.
33. Kan du spela poker?
Njä.
34. Tycker du om att mysa/kela?
Beror på hur man definierar mysa. Jag älskar att mysa framför en bra film med tända ljus och sånt, men jag tycker inte om kroppsberöring speciellt mycket.
35. Är du en beroendemänniska?
Ja, tyvärr.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Känner och känner..
37. Vill du ha barn?
Ja, jag vill ha tre barn, så två till.
38. Kan du några andra språk än svenska?

Ja, svenska, engelska, en del franska och lite finska.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja, efter en ridolycka. Skulle rida barbacka på en häst till betet och lyckades på något sätt hamna framför hästen när jag trillade av den så den trampade på min rygg. Det var en hemsk upplevelse och jag var totalt hysterisk och i chock. Dom spände fast mig på en ryggbräda och pumpade mig full med morfin. Minns inte så mycket mer än att de körde med blåljus och att jag fick en nål i armen utan bedövning. Jag fick en nalle när vi kom till sjukhuset också, fastän jag var 15. Har den fortfarande kvar, haha, skalman.
40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Bassäng, klor luktar jättegott. Jag föredrar dock att titta på havet.
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Resor, inredning, kamerasaker och god mat.
42. Äger du dyrbara smycken?
Några stycken som är värdefulla för mig åtminstone, tror inte dom är värda så mycket rent pengamässigt dock.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?

Oj, jag har jättemånga! The Vampire Diaries, The Secret Circle, Desperate Housewives, Bones, and on it goes…

44. Kan du rulla med tungan?
Japp.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Mig själv… Hahaha.
46. Sover du med gosedjur?
Eftersom jag och Lucas fortfarande samsover så delar jag säng med en hel del gosedjur.
47. Vad har du för ringsignal?
Marimba tror jag den heter, har inte kommit undufund med hur man sätter dit en egen ringsignal än.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Jättemånga, min mamma sparade nästan alla mina bebiskläder. Sen har jag kvar en jättefin rosa princessklänning som jag fick av en av min mammas vänner när jag var typ fyra. Den hoppas jag kunna ge vidare till en dotter i framtiden.
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Min handbok i svenska är röd, ska det vara helt rött så ligger det en yougurtförpackning på stolen bredvid sängen som jag åt imorse, men aldrig orkade gå och slänga…
50. Flirtar du mycket?
Nej, typ aldrig, är hemskt dålig på det, säger bara konstiga saker när jag ska flirta.
51. Kan du byta olja på bilen?
Jag tror det.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Jag har inte körkort, så nej.
53. Vilken var den senaste boken du läste?
Jag läste Dimmornas lek av Kate Morton och Marie Antoinette av Antonia Fraser senast. Läser alltid flera böcker samtidigt.
54. läser du någon dagstidning?
Jag läser ystadallehanda tidningen när den kommer gratis på posten, haha.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej, men jag spenderar massa pengar på skvallertidningar i affären. Det hade nog varit billigare att prenumenera på dom.
56. Dansar du i bilen?
Hade jag haft en egen bil hade jag nog gjort det, haha. Sjunger ofta med i musiken när jag åker bil också.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Mix Megapol.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Min autograf 2000 gånger i eftermiddags när jag var uttråkad.
59. När var du i kyrkan senast?
Minns inte.
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Min svenskalärare Staffan och min mentor Maria.
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Typ tre dagar, dög gott och väl, det är ingenting som jag någonsin kommer att göra om igen.

You said I killed you.
Haunt me, then.
Be with me always.
Take any form.
Drive me mad,
but don't leave me in the abyss,
where I cannot find you.
I cannot live without my life.
I cannot live without my soul.

Det är ju svårt att inte minnas vilket datum det hände eftersom det var vår årsdag. Jag sörjer fortfarande händelsen, eller ja, det är nog snarare en rädsla. Jag har aldrig blivit så otroligt sviken eller varit så otroligt chockad. Världen snurrar fortfarande så fort jag tänker på den där kvällen och hur fruktansvärt hemsk den var. För ett halvår sedan så saknade jag honom, men det har jag kommit ifrån helt nu. Är det något som han lyckats med så är det att få mig att förstå att han verkligen inte är något att ha. Han beter sig som ett svin och han sviker sin son. Hur man överhuvudtaget kan se någonting i den människan är för min del obegripligt.

Ibland begriper jag verkligen inte vad som är fel på vissa människor. Allvarligt alltså, jag blir alldeles förfärad över en del människors resonemang.

Idag kryller det naturligtvis av en massa "tänd ett ljus för de som dog den 11 september" evangemang på facebook. Jag gick med i ett av dessa evangemang och såg fram emot att prata med likasinnade personer som precis som jag känner sympati för de som omkom, alla de som arbetade med att hjälpa de drabbade och alla de anhöriga de omkomna lämnade efter sig. Istället hamnar jag på ett krigsfält där folk ifrågasätter moralen i att man bryr sig, för tydligen måste man rättfärdiga en anledning eftersom det finns människor som dör i Afrika varje dag. Folk postar även länkar till videos på youtube och diskuterar vem som är skyldig till attentatet..

För det första så blir jag bara trött när jag ser det. Det är så förbannat poänglöst att ifrågasätta moralen i att man bryr sig. Ja, folk dör i Afrika varenda dag, men innebär det verkligen att jag inte bryr mig ett dugg om dom för att jag deltar i ett internationellt sörjande för en massa oskyldiga människor som dog under tragiska omständigheter för 10 år sedan idag? - Nej.

För det andra så finns det inte längre någon poäng med att diskutera vem som är skyldig. Det spelar ingen roll om det var Usama Bin Laden, George Bush eller din mormor som utförde attentatet. En massa oskyldiga människor dog oavsett vem som gjorde det, vilket gör det hela sorgligt. Så vad är poängen med att diskutera, lägga upp en massa länkar som pekar på att Bush egentligen gjorde det eller ens spekulera i det?

När jag ifrågasatte detta i loggen så blev jag påhoppad och ombedd att hålla käften för att jag är sympatilös, inte har någon medkänsla eller respekt för de som sörjer. Eh va? Jag ifrågasätter det för att det inte spelar någon roll vem som gjorde det. Jag ifrågasätter det för att de inläggen är onödiga i sammanhanget och för att jag vill se en logg där människor delar en sorg istället för att försöka hävda sig genom att bevisa något de egentligen inte har någon aning om. Betyder det på något överanalyserat, undermedvetet sätt att jag inte bryr mig? - Nej.

Så ja, jag vet inte, jag känner mig påhoppad och anklagad för att ha gjort något hemskt helt utan anledning. Jag sörjer de som dog. Jag känner otrolig sympati för deras familjer som förlorade någon de älskade. Jag känner oerhörd respekt för alla brandmän och poliser som offrade sina liv för att rädda andra. Om det gör mig till en dålig människa, så fine, då är jag en dålig människa.

Suck.

Det är väl mest på facebook som jag skrivit om allt som hänt där vi bor det senaste året, men jag har ett vagt minne av att jag nämnt det här med. Vårt bostadshus är minst sagt härjat av både det ena och det andra.

Inatt, eller snarare imorse, vid klockan halv sex ungefär så plingade det på dörren. Jag får ju naturligtvis bråttom upp ur sängen och när jag kommer ut i hallen så möts jag av ett vardagsrum som blinkar blått. Min första tanke "åh nej, helvete, nu brinner huset ner, vi måste utrymma lägenheten". Jag glömmer helt bort att det har plingat på dörren och börjar i ren panik leta efter något att ta på mig, då jag sover iklädd endast trosor. Det plingar på dörren igen och jag får tag på Lucas handduk och virar den omkring mig, sedan öppnar jag. Utanför står en polis (en snygg polis naturligtvis och där står jag med tovigt hår, yrvakna, galna ögon och inga kläder). Han ber om ursäkt för att han väckt oss och sedan frågar han om det luktar rök i vår lägenhet, det brinner nämligen i källaren. Det hade jag inte ens tänkt på, men kom senare fram till att det gjorde det. Han säger sen att vi ska stanna i lägenheten sen tackar han för sig och druttar vidare uppför trappan. Jag går in i vardagsrummet och är i fullkomligt chocktillstånd. Jag ringer upp Christel och berättar att det brinner i vår källare och att det står 5 brandbilar utanför fönstret. Hon säger åt mig att lugna ner mig, men det känns en aning omöjligt i sammanhanget. Lucas har ju naturligtvis vaknat av allt stim och ligger med klaröppna ögon i sängen. Jag plockar ihop kameran, tar Lucas i famnen och beger mig iväg till fönstret för att fota lite.

Någon timme senare verkar hela spektaklet avta. Brandbilarna kör hem och de börjar plocka ihop alla slangar och så. Jag och Lucas beger oss in i sängen igen och försöker sova, men det är svårt. Så vi pratar lite om det hela. Jag frågar Lucas om han är rädd och han nickar. Jag berättar att brandbilen inte är farlig och att dom hjälper människor. Vi läser boken om Halvan och brandbilen, sen somnar han och jag med :)

Nu på morgonen tittar vi in på YA och Skånskan's hemsida för att se vad som hänt och hur. Branden är antagligen anlagd, vilket är lite skrämmande då jag, någon timme (vid två tiden och fram tills 3.30 när jag somnade om) innan vi blev väckta, vaknade av att det var en massa liv i trappen. Någon smällde igen dörrar och sprang upp och ner i trapporna. Troligtvis personen som anlade branden då själva portdörren aldrig öppnades (det är rätt vanligt att folk går genom källaren för att ta sig mellan trappuppgångarna här).

Nåja, ingen kom till skada iallafall, även om händelsen var rätt omtumlande. Nu ser jag ännu mer fram emot min flytt om två veckor. Det ska bli SÅ skönt att slippa oroa sig för sånt här stup i kvarten!

Jag vet knappt vart jag ska börja. Jag sitter ofta och tittar omkring på google maps. Jag tycker det är skithäftigt när man kan zooma in på ett ställe så mycket att det är som att man står och vänder sig på just den gatan. Idag så sökte jag på vår adress och där fanns också en 3D funktion, ballt tänkte jag och bestämde mig för att leta fram vårt fönster. Jag hittade det och ser direkt en skepnad i fönstret som ser ut precis som Lucas. Jag tänker direkt "haha, där är ju Lucas" när jag ser skepnaden. Jag klipper ut bilden och laddar upp den på facebook. I efterhand insåg jag att bilden är tagen 2009. Bilden är tagen på våren så Lucas skulle var omkring ett halvår. Förutom det så stod Andreas skrivbord i det hörnet då, så det kan helt enkelt inte vara Lucas..

Det ser dock ut precis som honom, så som han sett ut sedan han var runt året tills nu, eller?

Jag har försökt att finna den logiska förklaringen till detta fenomen, men det är inte en reflektion utifrån, för om man tittar bredvid till vänster så kan man se vår lampa (två fyrkanter i olika höjd) som syns igenom fönstret, precis som skepnaden. Om man vänder sig om till andra sidan gatan och tittar på andra sidan gatan, där det skulle ha reflekterats, så är det inget hål i busken, vilket det hade varit om det varit en reflektion. Dessutom så kan man ju tydligt se att det formen av ett barn. Man kan urskilja huvudet, kroppen, en arm och ett ansikte som snett tittar på en.

Jag vet inte vad jag ska tro eller se, men självfallet så börjar jag inbilla mig att det är ett spöke. Jag är fullt övertygad om att det spökar i vår lägenhet i vilket fall som helst, men just bilder på spöken är jag skeptisk mot.. Tills nu.

Vad tror ni att det är på bilden? Lust att dela en logisk förklaring med mig?

Jag är dock sämst i universum på att prioritera min tid, så jag ska inte klaga.

Detta är dock mina dagar just nu, samma visa varje dag.

• Vaknar
• Äter frukost
• Lämnar Lucas hos dagmamman
• Städar
• Hämtar Lucas hos dagmamman
• Sover
• Kommer på att jag glömt äta lunch
• Lagar mat
• Äter middag
• Ser lite på tv/leker med Lucas
• Gör bloggdesigner
• Glor på Veronica Mars
• Sover

Det kanske förklarar min bloggtorka. Ibland hinner jag med att träna också, men bara ibland..

Så.. Det var ett tag sen jag bloggade. Har faktiskt haft fullt upp. Lucas har haft vattenkoppor och jag har haft en massa hälsoproblem. Nu är jag dock på gång igen och jag känner att jag äntligen har hittat en "riktning" att föra min blogg i. Jag bloggar ju faktiskt mest om filmer, serier och olika skådespelare. Det är vad jag älskar att göra, se filmer och glo på serier. Jag älskar det mer än jag älskar att fota.

Så från och med nu kommer min blogg till största del att fokusera på just detta. Jag kommer självklart lägga upp bilder också, och skriva om mig och Lucas, men den kommer mest att handla om filmer och serier.

Förövrigt så börjar jag komma igång ordentligt med mitt fotade. Har två photoshoots pågång som jag ser fram emot massor. Ska arbeta med make up artister och riktiga modeller (okej, modeller som jag inte känner, men det känns mer, äkta?).

Problemen med min egen hälsa som jag nämde ovan är att jag har B12 brist och eventuellt diabetes (det mesta tyder på det). Att få det beskedet, att det kunde vara det, var ganska omtumlande faktiskt. Det var någonting jag inte alls var beredd på.. Nu ska jag ta fler prover och dom ska utreda det ordentligt. Jag håller både tummar och tår för att resultaten visar sen att jag inte har det, att jag ligger på gränsen eller något så det fortfarande finns någonting att göra åt situationen.

Nu ska jag pilla lite med bloggdesigner (jag kunde inte hålla mig ifrån det mer än en vecka, haha) och sen ska jag titta på "The Adjustment Bureau" och sen kallar kudden.

Nattnatt!

Jag trodde jag var helt unik, att det inte fanns någon kändis som var lik mig, men så såg jag filmen "Sunshine Cleaning" och insåg att fallet inte var riktigt så.. För helt plötsligt bara insåg jag att god damn, vad Emily Blunt är lik mig när jag var "skinny me".

Bilderna jag har jämfört med är inte bilder som jag letat fram för att dom ska "matcha" heller, utan det är faktiskt dom enda två bilderna jag har på mig själv rakt framifrån som smal.

Eller?

Haha, kan dock vara åthelvete blind och försöker inbilla mig detta för att Emily är så himla snygg?! Men skulle väl vilja säga att ansiktsformen är lik, ögonen (tänk er mina sminkade), ögonbrynen (om mina var plockade), munnen, pannan och ja näsan är väl inte helt olik heller, men hennes nästopp är lite smalare. Jag har faktist en sån där liten inbuktning på hakan med som synns rätt tydligt när jag är smal, not so much just nu when I'm fat.. :)

Helgen har varit lugn, jag börjar fundera på om jag har magsjuka dock. Mådde jättekonstigt igår och idag har jag varit extremt illamående. Jag hoppas verkligen att det inte är så, har en hektisk vecka framför mig.

Imorn ska jag, om jag inte blir magsjuk nudå, färdigställa de två bloggdesignerna jag håller på med, lovar.

Nu ska jag lägga mig och titta på "No ordinary family" och försöka tänka på något annat än den här tankeramsan "gud jag mår så jävla illa att jag vill dö jag vill inte kräkaaaaaas, snälla låt mig slippa kräkas, vill inte, vill inte".

Natt.

Nu ska min kameraväska både uppgraderas och nedgraderas samtidigt. Idag sålde jag hela min nuvarande fotoutrustning (Sony A230, Sony SAL 18-55mm, Sony SAL 50mm och Minolta 75-300mm) för jag ska ska köpa en Canon EOS 60D. Beställer den förhoppningsvis imorgon. Det tråkiga är dock att jag enbart kommer att ha ett 50mm objektiv. Kommer verkligen att sakna valmöjligheten, även om jag inte använde mitt teleobjektiv eller kitobjektivet speciellt ofta.

Nu kan ni iallafall se fram emot flitigare uppdatering med bilder, detta kommer definitivt att locka tillbaks min för tillfället bortsprungna fotolust.

Anledningen till att jag byter märke (skulle ju egentligen ha köpt en Sony A580) är för att Canons objektiv är lite billigare och 60D'n känns som en lite bättre kamera, fastän den kostar i princip lika mycket som Sony'n. Kommer dock sakna min trogna lilla Alpha, men den hamnar på ett ställe där jag kan hälsa på den, så det är lugnt, haha!

Nu ska jag avrunda mitt bloggdesignande och komma i säng.

Kramsålänge!